Till alla kvinnor, hej, vad vi är bra!! ♥️

 

Jo, nu till rubrikens story då... När jag började skolan, 7 år gammal, alltså vi pratar 1970... 😏 ...så fick jag en kompis i klassen, vi var bästisar, som jag minns det... Allt det här är förstås minnen sen en lång tid, så det är möjligt att min kompis har en annan historia... ♥️ Men i alla fall, som jag minns, så kändes hon som min storasyster, jag hade ju inga syskon på riktigt... och jag var en blyg liten flicka och den här tjejen liksom tog hand om mig... Hon var lång och blond och kom från den riktiga kärnfamiljen, vilket alltid har varit väldigt stort och heligt i min värld... (När jag tänker efter nu, min nuvarande bästis, också från barndomen, men senare... hon tillhörde också en sån familj... ♥️)

 

Hur som... Min kompis var och hälsade på hemma hos mig (då var vi nog 7-8 år), Mamma och jag hade flyttat till en ny lägenhet i det stora, numera kända, 'betong-gettot' Tensta (Stockholm)... När min kompis skulle åka hem, följde jag henne till bussen... men när vi korsade gatan, så blev jag påkörd av en bil! Min kompis sprang upp till Mamma (det här har jag naturligtvis fått mig berättat, för jag var medvetslös...), Mamma hoppade i sina stövlar (såna med dragkedja på sidan, utan att knäppa dem... 😔) och sprang ner... 

 

Efter den händelsen minns jag inte min kompis mer...?! Jag tror att hon och hennes familj flyttade, för vi skildes åt... Vi har stött på varandra vid två tillfällen, i vuxen ålder, men det är nu 30 år sedan...

 

Helt plötsligt ser jag en gammal förfrågan på Facebook, jag satt och rensade och konstigt nog kollade jag upp hennes meddelande, alla de andra bara raderade jag... hon hade inte samma användarnamn heller, som sitt verkliga namn, så den kopplingen kunde jag ju inte se genast... Men nu har vi pratat/chattat och ska ses framöver! ♥️ Det känns fantastiskt spännande! Att få höra hennes historia och också känna hur vi kan vara vänner idag...