Men jag känner igen, hur den inre stressen gror...! Stressen över 'hur mår de?', 'har de tråkigt?!', 'är de ledsna?!', tidsschemat för promenader och det andra jag måste göra osv... Jag är kanske inte 'skapt' för att ha husdjur, jag bryr mig för mycket, det ständiga dåliga samvetet liksom äter upp mig... jag vill ju bara att de ska ha det så bra... 😔 Så, hur gosigt det än är, så är nog min husdjurs-tid definitivt över... faktiskt... Men tack, hundkompisar, för kärlek och värme! ❤ Ikväll återvänder de hem till sin familj!