Jag vilar inte ofta på dagarna längre, så gott som aldrig, då jag vet att det påverkar min nattsömn... meen... ibland är det som att kroppen (eller huvudet...) bara skriker SOVA! Nu på eftermiddagen var det så och jag la mig på sängen med en filt, såå skönt!

Jag hade ont i huvudet redan i förmiddags och trots värktablett, så ville den inte ge sig... mannen frågade om jag blev så här p g a att lilltjejen var här...?! Hm, tanken slog mig också faktiskt... jo, men jag har tänkt konstant på henne, vad hon gör (när vi inte setts då), hur hon mår och känner sig... ♥️ ...och det är klart att mina känslor har ju också snurrat, så lite tid tillsammans, och vad ska man hitta på ute, och när man bara vill kramas... det är svårt... Jaja, jag är glad att vi fick träffas och jag är glad att hon trivs i Malmö, med sin pojkvän, i sitt hem, på sitt jobb... och med pojkvännens föräldrar, de får göra ’mitt jobb’ också, när jag inte kan! ♥️ Hon har det bra, min lilla tjej, och jag är tacksam för det! Nu sitter hon alltså på tåget, på väg tillbaka till Skåååne! 

Vi ses snart igen, min Ängel, på något sätt! 🥰

Hörni, vi hörs imorgon, jag ska dricka te nu!

🧶🧶🧶