Livskris...?!
Hej och godmorgon!
Jag är ledsen att jag tappat intresset för bloggen, svikit Er, trogna besökare... ❤ Men ibland är livet jobbigt och man får lägga sin energi på det man tycker är viktigast, just nu...
Mammas sjukdom och tillstånd har skakat om min värld, satt igång en massa 'processer' i min hjärna... just nu är det mycket kaos... men någonstans har jag nog också kommit till insikt, insikt om vad jag vill med mitt liv, nu... kanske...
Livet är inte lätt och alla har vi väl någon gång i livet en liten 'livskris', när vi undrar över vår existens och mening... min är kanske nu...
Just nu kan och vill jag inte berätta eller skriva mer om min situation, jag återkommer när jag känner att jag orkar och kanske rent av behöver det... skriva är trots allt, ett sätt för mig att hantera svårigheter... men för tillfället skriver jag bara för min egen del...
Ni som fortfarande är intresserade av att läsa om mig och mitt liv, håll ut, jag kommer igen, jag lovar! Förhoppningsvis blir det en början på ett nytt liv! En ny fas i mitt liv!
❤❤❤
Älskar Er alla!
Kram, Pia
❤
Skulle vilja skriva att du ska ta den tid du behöver. Men i ärlighetens namn är att tar det mer än ngr veckor skulle bloggvärlden vara lite tråkigare utan dig. Men sköt om dig och gå ut i skogen och krama ett träd. Brukar faktiskt hjälpa mig när jag känner mig nere. En annan bra sak är att jag går upp på tå och sen faller jag ner hårt på hälarna. Jag brukar känna mig lite mer "grundad" efter ngr sådana övningar. När jag krisar så blir oftast hela kroppen förvirrad och jag känner knappt var jag börjar och slutar. Att ens föräldrar blir äldre och klenare är jättejobbigt och känslor yr i kroppen. Nu är min mamma borta sedan ngt år och det blev för mig en riktig kris. Jag var nu matriarken i familjen och trots att vi hade en knepig relation så saknar jag henne väldigt mycket. Sköt om dig nu Pia och tusen kramar från mig.